Tre systrar; Winona, Aurora och Vivi Anne, växer upp på en hästgård i bästa moderna westerntid. Inledningskapitlet talar om att modern nyligen har dött och systrarna presenteras efter hur de reagerar på dödsfallet. Winona är äldst och intar genast mammarollen. Hon ser hur de yngre systrarnas behov yttrar sig och är genast framme för att minimera skadan. Den känslofrånvände fadern bestämmer sig genast för att sälja hustruns älsklingshäst för att spara pengar och Winona gör sitt yttersta för att förhindra detta, trots att det innebär att hon måste förnedra sig själv. Förhållandet mellan henne och fadern är komplicerat redan från början och ingenting hon gör duger i hans ögon. Värre ska det dessutom bli, speciellt när relationen till systrarna ställs på sin spets. Trots fina meriter, en högt ansedd position som advokat och med ett intellekt som överträffar andras ses hon som oduglig eftersom hon inte har något handlag med hästar.
Aurora är mittenbarnet, medlaren, den lite bortglömda som gör mycket i kulisserna men som sällan får någon uppskattning för sin insats. Hon artar sig som hon bör; finner en snäll och tråkig man och får två lagom välartade barn. Precis som mellanbarn i allmänhet blir Aurora förpassad till periferin i den här boken och det är i stället äldsta och yngsta barnet som är intressanta.
Vivi Anne är yngst, prinsessan, den omhuldade och älskliga. Hon har solsken i blick, är livlig och positiv. Vacker som en dag charmar hon sin omgivning och tror att hon vet hur det är att leva fritt och vilt - till dess hon träffar Dallas. Halvindianen som anställs som förman på gården duger inte i faderns ögon och Vivi Anne är redan förlovad med en snäll och lite tråkig man, Luke. När hon sviker fästmannen sviker hon också en av sina systrar och deras relation ställs på tuffa prov.
Sanningens ögonblick beskriver en syskonrelation som verkligen inte är okomplicerad. De kärleksfulla och humoristiska stunderna trängs med svartsjuka och missunnsamhet, precis som det kan vara i verkliga livet. Boken är intressant på så sätt, samtidigt som de avslutande passagerna med en tonåring som tvingas till skrivande, blir lite väl sockersöta för min smak. Klart läsvärd en smågrå sommardag.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar