Ett stort skrivbord med nitton lådor: i "Det stora huset" får läsaren följa med i fyra berättelser som alla på något sätt utspelar sig i närheten av skrivbordet. Först verkar allt lösryckt och det är svårt att identifiera vem som är berättare. Sedan kommer bokens andra del och små detaljer dyker upp igen, någonting som har varit underliggande blir synligt och plötsligt börjar pusslet falla på plats. När läsningen är över sitter jag och önskar att jag hade någon att diskutera en massa, massa detaljer med.
Du kan läsa en alldeles ypperlig sammanfattning av bokens handling HÄR, på Brombergs förlag.
Skriven text kan knappast bli tätare än den här. Meningarna är långa, styckena är långa och anföringsmarkörerna lyser med sin frånvaro. Den här romanen skulle passa mycket bra i en bokklubb där man tycker om att ha stora tolkningsmöjligheter och hyser en förkärlek för judiskt liv och judiska livsöden. Läs den och berätta för mig allt det jag har missat. Varför gjorde Leah som hon gjorde alla de där gångerna? Det skulle jag vilja veta. Och domarens pappa - ringde han? Jag tror det.
2 kommentarer:
Jag har också försökt läsa bok.en. Den här gav jag upp på efter 3 timmars lyssnande (använder Storytel i telefonen). Det finns alldeles för mycket fängslande böcker för att slösa tid på något som fortfarande inte fångar en efter så lång tids lyssnande.
Nej, hade jag lyssnat på den hade jag nog gett upp långt innan de där tre timmarna. Genom att läsa den kunde jag skumma lite på vissa ställen och sedan var det som om det lossnade. Trevlig helg!
Skicka en kommentar