Fallet Vincent Franke är en roman skriven av Christoffer Carlsson. Han är född 1986 och studerar till kriminolog. Enbart denna information gör mig nyfiken på vad han kan ha att berätta.Det här är hans debutroman och jag tycker att han lyckas ganska bra. Fallet Vincent Franke är berättelsen om en ung man som under lång tid levt med ett drogberoende och här kastas läsaren in i händelsernas centrum. Han genomlever sina dagar under konstant påverkan och läsaren får följa med i den hallucinerande och misstänksamma människans tankar. Vincent är en intressant karaktär på det sättet att han på alla sätt är slav under sitt beroende, men samtidigt som hela hans liv kretsar kring att få tag på och sälja droger klarar han sig ändå hjälpligt. Att han befinner sig i en spiral som bara kan gå nedåt är det dock ingen tvekan om.
Det börjar också gå utför den dag det knackar på hans lägenhetsdörr och han får i uppdrag att husera en kvinna som måste hållas instängd. Kvinnan påminner honom om en flicka, inte allför långt tillbaka i tiden, som han höll kär och påminner honom således om en tid när det inte var för sent för honom att styra upp sitt liv.
På detta sätt får man, genom att röra sig mellan nutid och dåtid, följa händelser i Vincents liv som ömsom förklarar de val han haft och ömsom de han står inför i nutid. Det är också intressant att han väljer rätt etiskt sett, men helt fel eftersom valen går emot starkare krafters vilja.
Så långt är allt bra, men det är för tunt, för fåordigt i all sin välformulerade prakt. För välskrivet är det. Och engagerande. Bara inte tillräckligt. Jag vill veta mer om det komplicerade förhållandet till fadern och jag vill ge Vincent och den utsatta kvinnan Maria utrymme att fördjupa sin relation innan upploppet gastkramande exploderar.
Som debut är det här bra och jag tror att Christoffer Carlsson i egenskap av blivande kriminolog vet mycket om det han berättar om. Samtidigt tror jag att han kan göra nästa roman mer köttig och med större djup - och det ser jag i så fall fram emot.
1 kommentar:
Hej - och tack för en jättefin recension! Det gläder mig verkligen att du tyckte om Vincent, men jag gläds nästan ännu mer åt din konstruktiva recension! Du har definitivt poänger där, och du fick mig att tänka till lite. För samtidigt är det en avvägning (jag är medveten om balansen mellan intensitet och hastighet vs. djup) man måste göra. Det är svårt det där, vilken sorts bok det egentligen är man skriver. Jag brukar alltid överproblematisera allting i det jag skriver, så den här gången valde jag att nästan göra det rakt motsatta. Jag är inte helt säker på att Vincent hade blivit en bättre bok om den "gått djupare", utan kanske bara en "annan bok", om du förstår vad jag menar? Kanske hade exempelvis frågorna blivit färre (läsaren lämnas ju avsiktligt med ganska mycket frågor). Fast samtidigt är det givetvis möjligt att den hade blivit ännu starkare med mer djup. Så - jag kan verkligen förstå din känsla också, definitivt. Återigen, stort tack (ville egentligen mest kika in och säga just tack, både för recensionen och för att du fick mig att tänka till lite).
Allt gott!
Christoffer
Skicka en kommentar