Den här boken valde jag dels för att en kollega talat så gott om författarinnan och dels för att mötet med föräldrarna är en sådan viktig del av min profession. Mycket av innehållet är rätt självklart, men jag blev positivt överraskad över de många goda tankarna som formuleras så bra. Görel Fred skuldbelägger ingen, men undrar om det kanske kan vara så att man skulle kunna tänka på ett annat sätt. Kanske kunna göra på ett annat vis. Kanske kunna nå några fler och framför allt se till att man förstår varandra utifrån de olika förväntningar man har. Varje kapitel har ett konkret problem texten utgår ifrån: Hur gör jag om föräldern ifrågasätter mig som pedagog? Hur gör jag om föräldrarna börjar bråka? Hur gör jag om jag misstänker att en elev far illa hemma?Fred talar mycket om att föra ett samtal istället för att bara ha ett tilltal. Hon ställer frågan om informationen sker i form av en monolog eller en dialog. En annan tanke som presenteras är att man ska se till att "befolka sig", vilket innebär att man omger sig med människor som kan hjälpa en.
Annars handlar det mycket om att läsa den andra personen, att bekräfta känslor och med kropp och verbalt tilltal tala om att jag ser och hör dig. Hon ger goda och praktiska råd hur ett jobbigt möte kan se ut och vara uppbyggt, hur pedagogen kan förbereda sig och vilka viktiga frågor man kan pränta in. Det viktigaste som jag tar till mig är att den lilla förändringen är en förutsättning för att den stora ska kunna genomföras, där små förändringar kan vara ingångsporten till att vanmakt förbyts av hopp. Det är en livgivande tanke.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar