Den danska staden Marstal omtalas som männens stad, men tillhör egentligen kvinnorna. Männen går till sjöss och ibland återvänder de, ibland inte. Barnen växer upp med frånvarande fäder. Antingen går de under ute på havet eller så är de bortresta största delen av barnens liv.Historien utspelar sig under en period på nästan hundra år, med start i mitten av 1800-talets upptäckande sjöresor och med ett slut i Andra Världskrigets sista dagar. Det är någonting så ovanligt som en typ av generationsroman med män i huvudrollen. Jag är i alla fall inte van vid det upplägget.
I centrum för berättelsen finns ett par stövlar och tre män som kommer att stå i dessa. Det börjar med Laurids som överlever en beskjutning ombord på ett skepp under dansk-tyska kriget tack vare stövlarna och tack vare detta får både han och stövlarna närmast mytisk karaktär. Han förändrar dock mycket efter den händelsen och lämnar sin familj under en av de efterföljande sjöresorna. Berättarperspektivet, som hela tiden drivs framåt av ett kollektivt och skiftande "vi", förskjuts till Laurids son Albert som är romanens främste huvudperson. Albert är den som får framföra sjömannens livsvillkor. Livet är en hård skola och grymheter sker både på land och till sjöss, vilket barnen blir plågsamt medvetna om när de som barn längtar till vuxenvärlden bara för att inse att samma sak väntar där. Knud Erik får Albert som extrapappa/farfar eftersom hans egen far är en av de många drunknade. Det uppstår ett speciellt band mellan dessa två och Albert trollbinder Knud Erik med sina många historier från sjön. Pojken är också den ende han kan berätta om sina drömmar för. Bandet bryts dock när Albert inleder en relation med Knud Eriks mamma, Klara Friis, vilken han lovar äkta. Bröllopet blir dock aldrig av men Klara ärver allt efter Albert och har sina egna idéer om hur hon ska förvalta sitt kapital.
Berättelsen avslutas med Knud Erik och utspelar sig under Andra Världskriget och här skildras på ett fantastiskt sätt hur krigets fasor påverkar och kan bryta ner en människa. Hela romanen ger insiktsfulla beskrivningar av hur människan fungerar, varför hon fattar vissa beslut eller väljer att agera utifrån andra impulser, hur perspektiv upplevs annorlunda utifrån barns eller vuxnas ögon, kvinnors eller mäns, fattigas eller rikas. Hela tiden är också terminologin; känslorna, upplevelserna berättade med ord från sjölivet, vilket övertygar än mer. Det kollektiva berättarviet som ändras till att ibland vara besättningen ombord på en båt och ibland vara barnen i skolan eller ytterligare en annan gång vara kvinnorna i staden är kanske det mest geniala med hela upplägget.
Allt som allt är detta en av de bästa romaner jag läst och jag har ingen möjlighet att göra den rättvisa genom att sammanfatta den i ett sådant här format. Den här romanen ska läsas av många och diskuteras. Den rör sig mellan att vara äventyrsberättelse med James Cooks kranium som medelpunkt till att vara dokumentär i fråga om samhällsutveckling under världshändelser. Den borde tilltala alla.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar