The brass verdict - Michael Connelly

Jag läste The Brass verdict av favoritdeckarförfattaren Michael Connelly. Det är bara det att här är det en rättegångsthriller, men bra och spännande är det i alla fall.

Mickey Haller är advokaten man lärt känna i The Lincoln Lawyer och här är han tillbaka efter tiden som sjukskriven sedan skjutningen han råkade ut för i förra boken. Det blir inte vilken come back som helst, utan han ärver en hel firma när en bekant advokatvän blir mördad. Som om det inte räckte svävar han nu själv i fara samtidigt som han måste genomföra århundradets rättegång då en stor filmmogul står åtalad för dubbelmord.

Connelly verkar ha haft lite roligt när han skrev den här boken, för den är uppfriskande i sitt innehåll om man jämför med de senaste romanerna han gett ut. Det är nya grepp, nya vändningar, smarta korsanden av handlingar och oväntade skurkar och hjältar. Bosch, den figur som annars är mest känd från Connellys romanproduktion, har en biroll här när han utreder mordet på Hallers företrädare. OBS! Spoilervarning! Det avslöjas också att Haller och Bosch är halvsyskon - en tråd som känns mycket lös i sammanhanget och jag undrar varför i hela fridens dagar han lade in den vinkeln. Kanske kommer nästa roman att utveckla denna relation?

Sommarläsningen blir inte mer optimal än så här, men jag känner att jag blir mycket tröttare i huvudet av att läsa på engelska än när jag läser på modersmålet.

Vi, de drunknade - Carsten Jensen

Den danska staden Marstal omtalas som männens stad, men tillhör egentligen kvinnorna. Männen går till sjöss och ibland återvänder de, ibland inte. Barnen växer upp med frånvarande fäder. Antingen går de under ute på havet eller så är de bortresta största delen av barnens liv.

Historien utspelar sig under en period på nästan hundra år, med start i mitten av 1800-talets upptäckande sjöresor och med ett slut i Andra Världskrigets sista dagar. Det är någonting så ovanligt som en typ av generationsroman med män i huvudrollen. Jag är i alla fall inte van vid det upplägget.

I centrum för berättelsen finns ett par stövlar och tre män som kommer att stå i dessa. Det börjar med Laurids som överlever en beskjutning ombord på ett skepp under dansk-tyska kriget tack vare stövlarna och tack vare detta får både han och stövlarna närmast mytisk karaktär. Han förändrar dock mycket efter den händelsen och lämnar sin familj under en av de efterföljande sjöresorna. Berättarperspektivet, som hela tiden drivs framåt av ett kollektivt och skiftande "vi", förskjuts till Laurids son Albert som är romanens främste huvudperson. Albert är den som får framföra sjömannens livsvillkor. Livet är en hård skola och grymheter sker både på land och till sjöss, vilket barnen blir plågsamt medvetna om när de som barn längtar till vuxenvärlden bara för att inse att samma sak väntar där. Knud Erik får Albert som extrapappa/farfar eftersom hans egen far är en av de många drunknade. Det uppstår ett speciellt band mellan dessa två och Albert trollbinder Knud Erik med sina många historier från sjön. Pojken är också den ende han kan berätta om sina drömmar för. Bandet bryts dock när Albert inleder en relation med Knud Eriks mamma, Klara Friis, vilken han lovar äkta. Bröllopet blir dock aldrig av men Klara ärver allt efter Albert och har sina egna idéer om hur hon ska förvalta sitt kapital.

Berättelsen avslutas med Knud Erik och utspelar sig under Andra Världskriget och här skildras på ett fantastiskt sätt hur krigets fasor påverkar och kan bryta ner en människa. Hela romanen ger insiktsfulla beskrivningar av hur människan fungerar, varför hon fattar vissa beslut eller väljer att agera utifrån andra impulser, hur perspektiv upplevs annorlunda utifrån barns eller vuxnas ögon, kvinnors eller mäns, fattigas eller rikas. Hela tiden är också terminologin; känslorna, upplevelserna berättade med ord från sjölivet, vilket övertygar än mer. Det kollektiva berättarviet som ändras till att ibland vara besättningen ombord på en båt och ibland vara barnen i skolan eller ytterligare en annan gång vara kvinnorna i staden är kanske det mest geniala med hela upplägget.

Allt som allt är detta en av de bästa romaner jag läst och jag har ingen möjlighet att göra den rättvisa genom att sammanfatta den i ett sådant här format. Den här romanen ska läsas av många och diskuteras. Den rör sig mellan att vara äventyrsberättelse med James Cooks kranium som medelpunkt till att vara dokumentär i fråga om samhällsutveckling under världshändelser. Den borde tilltala alla.

Hotet - Michael Connelly

I den här kriminalromanen får man följa Harry Bosch under en tolv timmar lång utredning där hans och före detta kollegan och älskarinnan Rachel Wallings vägar korsas. Han utreder ett mord som är iscensatt som en regelrätt avrättning och hon undersöker försvinnandet av radioaktivt cesium.

Polisen och FBI misstänker att stölden av det radioaktiva ämnet är en del av planerade terroristhandlingar mot det amerikanska samhället och en skräckbild över hur ett sådant scenario skulle kunna se ut målas upp. Detta är en roman som direkt anspelar på hur man i Amerika resonerar kring eventuella hot efter den 11 september.

I övrigt är det kortfattat och scen efter scen levereras i högt tempo och bjuder på många oväntade händelser. Jag har sagt det förr: det är som att se en helt okej actionrulle, underhållande för stunden och lättglömt. Bra sommarläsning med andra ord.

KUNZELmann & kunzelMANN - Carl-Johan Vallgren

Vad är äkta och vad är falskt? Det är en fråga med många bottnar i Carl-Johan Vallgrens Kunzelmann & Kunzelmann som efter många om och men blev utläst.

Här är det far och son Kunzelmann som växelvis framlägger sina liv; Viktor som föräldralöst konstnärsgeni växer upp i Andra Världskrigets Tyskland. Han får snabbt ett makalöst rennomé som konservator och konsthandlare, vilket kommer att bli till både lycka och olycka i livet. Till de mer hemliga sidorna av hans liv hör att han är en mycket skicklig förfalskare som både genom sitt goda rykte inom konstvärlden och tillsammans med kompanjoner lyckas övertyga att konsten han tillverkat är äkte. Viktors kanske största hemlighet och till viss del livslögn är att han är homosexuell och detta innebär en slitning både inom honom själv och från samhällets sida. Den tyska repressionen av homosexuella är mest påtaglig, men även efterkrigstidens syn är skoningslös och oförlåtande. Synen att homosexualiteten är en abnormitet och en sjukdom är ett tankesätt som även många av de homosexuella har om sig själva.

Sonen Kunzelmann, Joakim, är en man som lever ut sina synder på många områden och han är en mycket vilsen person som hela tiden utsätter sig för ett självdestruktivt leverne. Han har förlånat sig från banker, bekanta och ytligt bekanta som alla skickar krav på återbetalning. Han har förhållanden som antingen inte är bra för den andra parten eller för honom själv. När budet om att hans far avlidit rullas den dubbla bilden av Viktor upp, vilket gör att Joakim för en tid blir än mer vilsen, för att sedan vända och på något sätt bidra till att han kan hitta sig själv.

Det står för mig klart tidigt att delarna som berättas om Viktor är långt mer intressanta och på något sätt mer lättlästa, kanske för att det är det historiska perspektivet som tilltalar mig mer. Delarna om supandet, sexet och drogerna på Stureplan är inte lika intressanta att följa i detalj. För detaljrikt är det, och jag skummar vilt både när det handlar om olika restaureringskonster och när det handlar om porrfilmsbranschen.

Jag är glad att jag inte slutade läsa. Jag höll på att ge upp, men efter tvåhundra sidor lossnade det. Jag är lite besviken över att det gick så snabbt mot slutet. Joakim hann träffa sitt livs kärlek och hon beskrivs i utkanten utan att jag som läsare får en relation till henne. Hon verkar bra mycket mer intressant än porrfilmsproducentens flickvän, vilken Joakim har ett mycket intensivt förhållande med.

Kunzelmann blev vad Bengt Ohlssons Hennes mjukaste röst blev efter Gregorius: efter Den vidunderliga kärlekens historia blev den här romanen en lite halvmättad "jaha"-upplevelse när man förväntat sig samma wow-faktor efter en tidigare fantastisk läsupplevelse. Konstig mening det där. Klargörande: Gregorius av Ohlsson var fantastisk och Hennes mjukaste... var sådär. Den vidunderliga kärlekens historia är en av de bästa romaner jag läst och då är det så klart inte lätt för Vallgren att mäta sig med ett sådant mästerverk, även om han skrivit det själv.