Boktjuven - Markus Zusak

När döden berättar en historia måste du lyssna.

Om du någon gång ska stjäla en bok, är det den här. Döden har mycket att stå i under Andra Världskrigets nazityskland och det här är hans berättelse när han stannar till hos Liesel Meminger och det hon är med om under några år i den tyska staden Molching.

Porträtten av människorna i Boktjuven är fantastiska, med den karga Rosa Hubermann som blir Liesels fostermamma och som med grovt språk och sträng fostran kan tyckas vara mardrömmen för en vilsen flicka. Det som är så genialt i denna berättelse är hur författaren ändå lyckas visa att Rosa är varm och kärleksfull, fast på ett mycket eget sätt. Det är dock i familjefadern Hans Hubermann Liesel får all den kärlek och ömhet hon så väl behöver och han får henne att känna sig trygg. Det är även Hans som hjälper Liesel att finna orden.

Framförallt handlar romanen om detta - ordens makt, vilket skickligt visas genom att Liesel till en början inte äger orden. Hon kan inte läsa, men stjäl en bok som faller ur en dödgrävares ficka när hennes bror har jordfästs. Det är en handbok för dödgrävare och den blir hennes första byte som boktjuv. Sedan följer ett antal berättelser om hur olika böcker kommer i hennes väg och deras innehåll vävs smidigt in i berättelsen om Liesel och den historiska tid hon lever i.

Genom Hans Hubermann lär sig också Liesel hur en människas handlande kan förändra världen: Genom att gömma en jude i källaren; genom att ge honom en snögubbe; genom att ge honom orden och slutligen; genom att själv skriva sin historia. En historia Döden själv inte kan låta bli att ta vara på när hon tappar den bok hon skrivit och som på ett direkt sätt gör att hon överlever när alla andra dör.

"Jag har hatat orden
och jag har älskat dem,
och jag hoppas att jag har använt dem rätt."

Så, om du någon gång ska stjäla en bok så är det den här.