Ängelns lek - Carlos Ruiz Zafón

Det är någonting med gömda bibliotek och böckers besjälning som lockar mig och kanske var det därför jag tyckte så mycket om C.R. Zafóns roman Vindens skugga. När Ängelns lek så kom ut ville jag inte gå in med allför höga förväntningar och lyckades väl inte riktigt med den saken.

Zafón flörtar med de som läst Vindens skugga, där bokhandlaren Sempere har en viktig roll och där hemligheten om De bortglömda böckernas gravkammare avslöjas för huvudpersonen, David Martín.

Läsaren får följa David Martín under tidigt 1900-tal i Barcelona, från hans ungdom där han hyser författardrömmar av stora mått till när han i medelåldern till det yttre inte åldrats, men till det inre sålt sin själ till ett alltför högt pris.

Det är så många trådar som tvinnas samman: hans livs kärlek gifter sig med hans bästa vän och välgörare, vilket orsakar samtliga lidande. Martín flyttar in i ett hus, blir god vän med bokhandlare Sempere, får en inneboende ung kvinna på halsen och tecknar ett avtal med en förläggare som ber honom skriva en mycket märklig bok, trots att han redan är bunden till ett annat förlag.

Hemligheten om De bortglömda böckernas gravkammare avslöjas för honom och han placerar sin enda roman i en av hyllorna i utbyte mot en bok med kuriöst innehåll. Sedan börjar besynnerligheterna avlösa varandra. Byggnaden han huserar i var tidigare bebott av en man som led av samma vanföreställningar han själv börjar få. Sedan visar det sig att samme man har skrivit den bok Martín valde ur böckernas gravkammare, på samma skrivmaskin som han själv nu skriver på. Förläggaren som betalat honom bra för att skriva en bok Martín inte tror på går inte att undkomma och varhelst förläggaren rör sig slutar med våld och död. Martín har snart polisen i hälarna och ingen tror att han är oskyldig.

Frågan är också om han är det. Frågan är om förläggaren ens existerar. Mycket tyder på att han är en vanföreställning. Det mystiska vävs ihop med en kriminalhistoria samtidigt som skräcken ständigt är närvarande. Jag kanske är lite trött mot slutet, för jag får inte riktigt ihop det. Jag får för mig att flickan han tar hand om på bryggan är den kvinna han femton år tidigare varit hopplöst förälskad i. Tiden verkar ha gjort en loop, vilket också förekommer på andra ställen i romanen.

Jag är imponerad över översättningen. Jag vet inte vad det är som gör att språket och tonen är så bra, men översättaren Yvonne Blank har gjort ett fantastiskt jobb.

Avslutningsvis - Läs den!