fredag 6 juni 2008

En halv gul sol - Chimamanda Ngozi Adichie

"Världen var tyst när vi dog". Det är en av de sista meningarna i denna berättelse om Kainene och Olanna, tvillingsystrar i -60-talets Nigeria. Författarinnan växlar skickligt i tidsskildringen när hon dels skildrar början av årtiondet med de nyrikas middagsbjudningar och diskussioner om Nigerias politiska styre och dels visar på decenniets slut med krigets fasor och bittra verklighet.

Litteraturen är ett fantastiskt medel för att berätta om omvärlden. Där en faktatext levererar årtal och kronologiska skeenden kan en roman av det här slaget visa på människoöden mitt i de skeenden som är krig, svält, svek, manniskans ondska och godhet, hur krig kan förändra... Jag bär den här romanen med mig, inte minst i formuleringen "Världen var tyst när vi dog". Kan man inte säga att historien upprepar sig där? Det som hände i Nigeria/Biafra händer fortfarande och världen är tyst och tittar på - om det inte finns oljefyndigheter eller andra kapitalistiska förtjänster med att gå in och ta ställning.

Romanen är en släktkrönika där tvillingsystrarna Kainene och Olanna står i centrum. Familjen är nyrik och rör sig ledigt i borgarklassen där alla har ihop det med alla. Tvillingsystrarna är lika olika varandra som äpplen och apelsiner: Olanna är vacker och vänlig och blir vän med alla. Alla män åtrår henne, öppet eller dolt, men själv faller hon för den fule Odenigbo, som arbetar hårt för ett självständigt Biafra. Kainene är mörk, hård och cynisk och låter sig inte imponeras så lätt. Hon är affärskvinnan som går sina egna vägar och väljer den försynte och mycket brittiske Richard till älskare. Man får också följa tjänaren Ogwus resa från att vara en i familjen till hans tvångsrekrytering till den biafranska armén och livet i skyttegravarna.

Växlingen mellan början och slutet av decenniet gör att intrigerna hålls vid liv och intresset behålls tillsammans med nyfikenheten på vad som egentligen har hänt. De historiska skeendena i all ära, men det är personernas öden man vill veta mera om.

Romanen är varm och lämnar starkt avtryck. Läs den.

En intressant artikel om författarinnan finns att läsa här.

Inga kommentarer:

Här händer inte mycket vill jag lova...

Det här med bloggande... Jag fattade inte vad det var, när det begav sig. Jag skyller på amningshjärna (inte för att jag hade någon, för hjä...