tisdag 13 november 2012

Miss Peregrines hem för besynnerliga barn, av Ransom Riggs

Jacob växer upp med en nära relation till sin farfar Abe. Abe visar underliga fotografier och berättar fantastiska historier om barn med speciella förmågor och Jacob lyssnar gärna och tror på varje ord tills han blir för gammal för sagor. Då tystnar farfadern och Jacob minns mest den goda samvaron med honom.

När Abe blir äldre blir han orolig och verkar förvirrad när han talar om monstren som kommit för att ta honom, att de måste försvara sig och att hotet kommer närmare. Jake tror först att det har att göra med farfaderns barndom som jude på flykt undan nazisterna, men när han hittar sin farfar mördad  och får en skymt av det som tog hans liv börjar han förstå att det kan ha funnits sanning i de förunderliga historier som berättades om de besynnerliga barnen.

I Abes dödsbo hittas några brev samt en bok som lämnats till Jacob. Han förstår att farfadern har gett honom ett uppdrag och han bestämmer sig därför för att resa från USA till England. Där ska han söka upp det ställe som under Abes barndom utgjorde tryggheten i hans liv; Miss Peregrines hem för besynnerliga barn.

 Framsidan är snygg och bokens upplägg är av ett sådant slag att det verkligen lockar till läsning! Författaren har använt sig av fotografier från olika samlingar av anonyma bilder och låtit dem spegla handlingen. Eller om det är tvärt om! Kanske har handlingen fått spegla bilderna? Hur det än är med den saken, så är det briljant!

Huvudpersonen är den 17-årige Jacob och om det är någonting man ska slå ner på så är det att tonårspojkarna inte väljer den här boken, just för att framsidan kan se avskräckande ut. Det här är en perfekt bok för en tonårskille: känslan av alienation, vuxenblivandet, relationen mellan fäder och söner, känslan när man hittar sin plats i livet, det godas kamp mot det onda, kärleken som gör entré... Behöver jag fortsätta?

Läs. Rys. Skratta. Titta på bilderna. Ge den som boktips till kräsna elever. Ge den som boktips till en person som tycker om att läsa. Prata om den.

Bok och bild från förlaget.

Inga kommentarer:

Här händer inte mycket vill jag lova...

Det här med bloggande... Jag fattade inte vad det var, när det begav sig. Jag skyller på amningshjärna (inte för att jag hade någon, för hjä...