onsdag 15 augusti 2012

Jokern, av Markus Zusak

Markus Zusak placerade sig i mitt läsarhjärta med romanen Boktjuven och boken har för evigt en given plats på min topp-10-lista. Nu snubblade jag över den här, Jokern, när en kollega mycket övertygande försäkrade mig om att den måste läsas. Så rätt hon hade.

Ed råkar förhindra ett bankrån och anses vara dagens hjälte. Några dagar senare ligger ett spelkort i hans postlåda med tre adresser och tre angivna klockslag antecknade på det. Ed beger sig efter en hel del dividerande med sig själv till de olika adresserna och förstår snart att han har fått uppdrag att lösa. Han vet inte vem som har sänt honom, bara att han är budbäraren (romanens originaltitel är The Messenger).

När de första uppdragen är utförda anländer nästa ess. Där finns nya uppdrag att utföra och han börjar ana att det finns fyra kort totalt, med tre uppdrag på varje ess. Ju fler han utför desto närmare sluts cirkeln kring honom själv och det. Är. Så. Snyggt. Och inte bara det. Det görs med en sådan värme och kärlek att jag kommer att le åt det här under mycket lång tid. Slutet ska jag inte avslöja, men det lätt filosofiska resonemanget om varje människas uppgift på jorden kan man ta mer eller mindre lätt på.

Romanen är klassad som ungdomslitteratur och riskerar att inte läsas av riktigt lika många av den anledningen, men den hör inte enbart hemma i den kategorin, varken till sitt innehåll eller till sin form. Handlingen är allmänmänsklig och får mig att må bra. Det blir inte mycket bättre än så.

1 kommentar:

Caroline sa...

Tack för tipset! Jag ska precis börja läsa "The Messenger". Hoppas att den bok är också bra.

Jag läste "Miss Peregrim's School for Peculiar Children" i sommar. Otroligt spännande! Det handlar om en tonåring som har en farfar med väldigt livlig fantasi. Pojkens farfar kan nämligen se monster och andra hemskheter. Tyvärr tror ingen på honom. När farfadern dör visar det sig att han har haft rätt om alla sina så kallade fantasier. Pojken åker till det barnhem där farfadern växte upp för att reda ut farfaderns tidigare liv.

Författaren har använt sig av diverse bilder som han exempelvis har köpt på loppis etc och dessa använder han för att ge läsaren en bildupplevelse mitt i läsupplevelsen. Det kändes helt klart effektfullt.

Jag tror att denna bok ska filmas av Tim Burton, så det lär säkert bli en lika spännande film.

Här händer inte mycket vill jag lova...

Det här med bloggande... Jag fattade inte vad det var, när det begav sig. Jag skyller på amningshjärna (inte för att jag hade någon, för hjä...