Jag läste en dålig bok. Jag hade läst allt på pockettoppen. Jag ville inte bära med mig en tung inbunden bok. Jag ville läsa någonting lättsmält och tänkte att en bok med rosa omslag borde vara vad jag letade efter. Så kom det sig att jag fick Marshmallows till frukost i min ägo.Jag trodde att det skulle vara en kärlekshistoria. En vacker kvinna i trettioårsåldern flyttar in i en lägenhet som hyrs ut av en, lägligt nog, attraktiv tvåbarnsfar som precis blivit lämnad av sin fru. Barnen tyr sig till den nya hyresgästen och hon, själv stukad av hur livet har farit fram med henne, läker sakta och livet blir ljusare.
Det visar sig att jag har fel, på sätt och vis. Det är en kärlekshistoria, men inte på det sätt jag trodde. Främst är det här en kärlekshistoria om två barn och en barnlös kvinna som hittar varandra och sedan upptäcker att de inte kan leva om de andra inte finns i närheten. Relationen mellan Kendra och barnen Jaxon och Summer är lågmäld och fin. I bakgrunden står pappa Kyle som osäkert river sig i håret och funderar över vilken vändning hans liv har tagit sig.
Spänningsmomentet i boken ligger i att Kendra bär på en stor hemlighet. Den är fruktansvärd och äter upp henne inifrån. Mannen från hennes förflutna visar sig vara en helt annan än vad man först tror och i slutet vävs Kendras historia ihop riktigt snyggt.
2 kommentarer:
Intressant! Din rumskollega S tipsade mig om den och jag började läsa, men den förlorade mig efter 75 sidor och jag lade undan den. Kanske dumt gjort, alltså? Men ibland är tiden helt enkelt inte den rätta för vissa böcker. (KÄMPAR f ö med "Mitt perfekta liv" och så ska det väl inte vara?)
ALltså, jag tokälskade den inte, men jag tilltalades av de vänskapsförhållanden som beskrevs både mellan kvinnorna och mellan Kendra och barnen. Jag tror dock att boken gör sig bäst när man ligger i en solstol = )
Skicka en kommentar