Cat, Jessica och Megan är systrar och står i centrum för denna relationsskildring där barn och tvåsamhet är temat. Tony Parsons gör många goda iakttagelser som i alla fall jag känner igen mig i, både i den här romanen och även i Mannen och pojken.
Jessica vill inget hellre än att bli gravid, men kan inte. Megan ska avsluta sina läkarstudier och vill inte bli gravid, men blir det. Cat är fast övertygad om att hon aldrig vill ha barn och är lämpligt nog ihop med Rory som är steriliserad. Många roliga formuleringar och scener presenteras, men blir till slut lite som oneliners. Händelser staplas på varandra så att vissa roliga inslag får bara med, är min känsla, och Parsons skulle kunna jobba efter "kill your darlings"-devisen.
Ändå är det underhållande och han gör helt okej kvinnoporträtt. Det är mansskildringarna som inte är lika bra och jag undrar varför. Männen reduceras till otrogna knullmaskiner (jag vet, fult ord, men det är ständigt återkommande i boken) eller rädda harar som tvivlar på sig själva. Parsons gör också en intressant passning av att kvinnornas mamma lämnar dem och fadern när barnen är små, vilket får stor betydelse för deras syn på äktenskap och familjeliv.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Här händer inte mycket vill jag lova...
Det här med bloggande... Jag fattade inte vad det var, när det begav sig. Jag skyller på amningshjärna (inte för att jag hade någon, för hjä...
-
Bruno är nio år när hela hans värld vänds upp och ner. Hans pappa får en fin uniform, faktiskt mycket finare än många av de andra soldater...
-
To Kill a Mockingbird , Dödssynden i svensk översättning, var för mig inte på något sätt obekant, men däremot oläst. Jag har hört mycket o...
-
“Vad mullan än säger så finns det bara en synd, bara en. Och det är stöld. Alla andra synder är en variation av stöld. Förstår du?” “Nej, B...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar