Jean Perdu har parkerat sin lilla båt på Seine och de besökare som kliver ombord tar samtidigt också steget in i Jeans lilla bokhandel. Alla är de sökare, antingen efter en bok som får dem att sova lugnt eller en bok som låter dem bearbeta sina rädslor, men oavsett så står Jean redo att räcka dem den bok som väntar på dem - alldeles oavsett om de vill köpa en helt annan bok eller inte. Själv lever han med en speciell titel, Söderns ljus, som har blivit hans livs gåta, närmast omöjlig att lösa.
Han tillbringar sina kvällar i en sparsamt möblerad lägenhet och på väg uppför trapporna presenteras de andra excentriska karaktärerna som han stöter på. En ny bekantskap är den olyckliga Katherine och eftersom hon är ställd på bar backe lovar Jean att han ska skänka henne ett litet bord. För att kunna överlämna bordet till sin nya ägare måste han låsa upp ett rum han inte har öppnat på över tjugo år, men han bestämmer sig för att det är dags. Att öppna rummet blir också att öppna hjärtat, men man måste ge honom att han verkligen stretar emot. Ur en liten låda i bordet faller ett brev ut. Brevet är skrivet av den person som fått Jean att hålla rummet låst i tjugo år, men liksom rummet blivit öppnat öppnas också brevet och sedan blir ingenting sig likt.
Det här är en roman som handlar om livet, sorger, sorgens olika stadier, men framför allt handlar det om kärleken. Vägen är sällan rak, oavsett om man pratar om livet eller kärleken, och det är detta läsaren får följa i den här romanen. Jean kastar loss och låter båten flyta iväg i ett försök att lösa några av livets stora gåtor. Med sig på färden får han den unga, skrivkrampande Jack och så småningom den sökande kocken Cuneo.
Det är franskt, trots att författarinnan hör hemma i Tyskland ursprungligen, men jag gillar't. Det är snyggt berättat, ordkonstnärligt framfört och mycket tankeväckande.
Bilden lånad från förlaget.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar