lördag 20 juni 2015

Vårjakt i Rosengädda - Emma Hamberg

Vårjakt i Rosengädda är som en korsning mellan Norén och Björn Gustavsson: det är mörk svärta och roligt på ett gulligt sätt så att det gör lite ont samtidigt som man måste skratta.

Det finns marijuana med i bilden, för Tessans mamma Ann-Kristin har lämnat sitt gamla liv med avsikten att närma sig Tessan, men så träffar hon Älgen. Älgen är ett byaoriginal med egna odlingar av både konventionella och okonventionella mått, vilket Ann-Kristin får uppleva på ett ytterst närgånget sätt. Hon utmanar allt hon tidigare levt efter i sitt liv: hon kastar glasunderlägg, proppar ner sin gamla brudklänning i batteriåtervinningen och kör flakmoped utan hjälm. Samtidigt försöker hon lära känna sin dotter och sitt barnbarn på nytt, men Tessan förstår inte riktigt varför hon är där eller varför hon inte uppför sig som sig själv.

Tessan själv har lagt ut en helt galen annons på Blocket. Hon behöver någon som är villig att arbeta många timmar i veckan åt henne, men utan lön. Det enda hon kan erbjuda är mat och husrum. Det förvånar henne inte direkt att ingen nappar på annonsen och därför blir hon mer än skeptisk när Erland Josephson knackar på mitt i natten. Han ser ut som en luffare men pratar som kungen, har bara svenska klassiker i sin resväska och rycker till varje gång han hör ett oväntat ljud. Han kryddar mat som från en annan del av världen och kan inte sova om nätterna. Ann-Kristin kan inte heller sova och de kommer därför varandra nära.

I övrigt finns alla de andra karaktärerna från de tidigare böckerna kvar: Camilla, Flatan, Jonny, Jonatan, Bror och Chantelle och inte minst Marta, Tessans dotter, samt geten Bella. Livet för dem är som ett lapptäcke med brokiga rutor: var för sig är ingen den andra lik, men de blir liksom logiska när de sys ihop med varandra.

Oj vad jag behöver sådan här litteratur emellanåt. Det är som selleri för själen. Det renar och rensar smaklökarna (eller läslökarna?) så att jag kan skratta och gråta lite innan jag tar mig an nästa bok. Hejja Emma Hamberg. Det blir bara bättre och bättre.

Bok och bild från förlaget.

Inga kommentarer:

Här händer inte mycket vill jag lova...

Det här med bloggande... Jag fattade inte vad det var, när det begav sig. Jag skyller på amningshjärna (inte för att jag hade någon, för hjä...