Romanens framsida visar de rubriker som prydde tidningen dagen efter dådet. Baksidan visar hur det kunde ha sett ut: att presidenten klarade sig undan och att även fru Kennedy är oskadd. Hjälten heter George Amberton, men misstanken finns också att han kan ha varit i maskopi med Harvey Lee Oswald. Och hur påverkar då det här eftervärlden? Tja, det förflutna harmoniserar med sig själv är en strof som är ständigt återkommande i den här romanen och på vilket enastående sätt Stephen King har harmoniserat det förflutna.
Det hela börjar med en inledande mening som också upprepas några gånger: "Jag har aldrig varit någon gråtmild typ." konstaterar Jake Epping, 35 år gammal High Scool-lärare. Nej, han kanske inte har varit det, men som läsare möter man honom vid ett par tillfällen där han faktiskt fäller några tårar. Ett sådant är när han läser Harrys, skolans vaktmästares, uppsats om uppväxten och familjetragedin som förändrade hans liv. Berättelsen går rakt in i hjärtat på honom och påverkar honom mer än han trott var möjligt. Harry, som i elevernas elaka tilltal blir Harry Hoppgroda på grund av ett handikapp som han fick efter faderns bärsärkagång i barndomen, är en sorglig figur med ett hjärta av guld och Jake bär honom med sig under många månader.
Efter några kringelkrokar får Jake veta att det finns ett sätt att resa i tiden. Al, mannen som äger Al's Diner, visar ett kaninhål (Alice!) som gör att man kan resa tillbaka till den 9:e september 1959, klockan 11.58 för att vara exakt. Oavsett hur länge man är i det gamla Lisbon så har det bara gått två minuter när man kommer tillbaka till 2011. Ett säkert tecken som till slut övertygar Jake är att Al har åldrats betänkligt och gått ner 20 kg i vikt från en dag till en annan. Här känner man verkligen igen Stephen Kings berättande och det är nu äventyret börjar. Efter en lång diskussion om hur förhindrandet av mordet på Kennedy skulle kunna förändra världen: inget mord, ingen påföljande krigisk president osv - så bestämmer sig Jake för att försöka. Utrustad med pengar (som Al har samlat på sig), anteckningar och kartläggningar och fast besluten om att inte bara förhindra mordet på JFK ger sig Jake iväg. Han får försöka några gånger med sina första åtaganden, att rädda en flicka från att bli förlamad, eftersom det förflutna harmoniserar med sig själv. Det är som om omgivningen motarbetar honom och han förstår att ju mer han försöker påverka, desto mer kommer omgivningen att motarbeta honom. Skeendet nollställs varje gång han återvänder till 2011 och sedan går tillbaka till 1958, så det finns en säkerhetslina att ta till i tider av nöd - och den kommer att behövas.
Det här är mycket amerikanskt - referenser till politiker, mat, bilar, vad en öl kostar, hur en Root Beer ska smaka, vad en klippning kostar och hur mycket man kan pruta på en Ford Cab - och väldigt mycket går mig förbi. Underhållande är att 1958 anses en fyllig byst attraktiv och inte pinsam. Jake gör sitt bästa för att passa in, men blir ändå som en utomjording ibland med sina uttalanden och anspelningar.
Lee Oswald spelar en stor roll, men det är när Jake (under namnet George) förälskar sig i Sadie, en kollega vid skolan där han får ett vikariat. Det är som att läsa en helt annan roman när Jake/George ska leva och verka som en vanlig man under de fem år som leder fram till den ödesmättade dagen 1963. Vissa recensenter tycker att det blir utdraget och långtråkigt, men jag tycker att det är genialt. Det är ju så det känns för Jake/George också! Han ska uthärda alla de där dygnen, dagarna, månaderna, åren och måste ju engagera sig ni något. Snart snärjer han in sig i känslor och prioriteringar, eftersom han måste välja mellan kärleken och den övriga världens öde. Fjärilseffekten - eller kaosteorin - får arbeta som aldrig förr och det blir enorma konsekvenser. Det sväller och blir stort, men samtidigt märkligt väl sammanhållet.
Recensenterna är ganska eniga om att det här är bra. Litteraturmagazinet, DN, SvD, Aftonbladet, GP. Bild lånad av förlaget.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar