torsdag 4 juli 2013

Edward Tulanes fantastiska resa - Kate DiCamillo

Edward Tulane är en vacker porslinskanin som omges av vackra saker. Han ägs av en flicka som börjar bli lite för stor för att ha med sig en kanin vart hon än går, men flickan, som heter Abilene, älskar sin kanin högre än allt annat. Problemet är bara att Edward inte älskar. Han är tvärt om ganska självgod och lyssnar uttråkat till samtalen kring middagsbordet. Han tycker ofta att han är förmer än andra, inte minst när det gäller andra leksaker i det fina huset, och därför är det till en början svårt att tycka om den här kaninen.

Abilenes mormor Pellegrina brukar inte berätta kvällssagor för Abilene, men en kväll gör hon ett undantag. Sagan hon berättar handlar om en självgod liten flicka som inte kan älska och vilket öde som därmed väntar den flickan. Sedan vänder sig Pellegrina mot Edward och viskar: - Du gör mig besviken.

Sedan börjar Edwards resa, som inte alls är särskilt fantastisk till en början, när Abilene tappar honom i vattnet under en kryssning. Därefter räddas Edward av en fiskare, han slängs på soptippen och hamnar i händerna på en luffare innan han används som fågelskrämma. Därifrån räddas han av en liten pojke som lämnar över Edward till en sjuk liten syster innan hans färd fortsätter igen. Liksom Edward börjar jag, och kanske ännu mer snart nioåriga sonen, att fästa sig vid de olika kaninägarna. Det är sorgligt när en ägare försvinner och det gör ont i hjärtat när en berättelse avslutas. Det gör också ont för Edward och han står snart inte ut med sina stora känslor. Han undrar vad det är för mening att lära sig att älska när det tar så ont när hjärtat brister.

Jag kan naturligtvis inte tala om hur det här slutar, men när vi hade haft högläsning fram till det tjugotredje kapitlet sade jag god natt till sonen och satte mig för att läsa ut boken. Jag var tvungen att få veta hur det skulle sluta och det slutar med tårar, i alla fall för egen del. Det är märkligt det där. Slutet är bra, rent utav tillfredsställande, men det ligger samtidigt en sorgsenhet över historien som vävts ihop. Den här fantastiska berättelsen fångar någonting som förekommer i det verkliga livet, men som många barn inte har hunnit uppleva ännu. Även om jag inte har upplevt det för egen del så har jag ju sett många i min närhet som resonerar precis som Edward, att det är ingen idé att fästa sig för mycket vid någonting, eftersom ingenting är bestående. Precis när Edward tänker så är det någon annan, mycket lik Pellegrina, som återigen upprepar orden: - Jag är besviken på dig.

När de här orden yttras, både första och andra gången, är det någonting som klickar till i mig. Det finns en styrka i just de orden. Att vara ledsen eller arg är en sak, men besvikelse kan svida ännu mer. Det är så snyggt berättat! Som litteraturvetare har jag stött på genren pikareskroman och detta är en sådan. I en pikaresk har vi en huvudperson som binder ihop flera olika berättelser, eller i det här fallet realistiska sagor, till en helhet. Han rör sig mellan olika samhällsklasser och tonen är lätt kritisk eller moraliserande.

Kanske är det tidigt att läsa den här boken för en snart nioåring, men den var minst lika givande för mig! Jag tror att vi kommer att läsa om den här berättelsen när pojkarna blir äldre. Det finns så mycket att diskutera och berättelsen ger en öppning för föräldrar och barn att prata om både kärlek och om sådant som gör ont.

Illustrationerna av den fantastiske Bagram Ibatoulline är väl värda att stanna upp vid och jag tog mig tid att googla andra av hans verk. Titta här till exempel.

Utgiven av Kabusa.

Inga kommentarer:

Frankenstein, eller den moderne Prometeus - Mary Shelley

Det är säkert tjugo år sedan jag läste Frankenstein första gången. Det är i år 200 år sedan den utkom första gången. Jag har precis läs...