Det fattas en tärning - Johanna Thydell

"Lämna mig inte!"

I ungdomsromanen Det fattas en tärning får man följa Puck, flickan Petra som inte tycker om sitt namn, dels som elvaåring med en pappa som sviker, dels som sextonåring med de problem en tonåring kan ha i sitt vuxenblivande. Puck kan inte hjälpa att minnen från barndomen väller över henne när hon mer och mer börjar stå på egna ben och ska förstå hur världen fungerar.´

Hur mycket påverkas vi av det som hänt oss i barndomen och vilka konsekvenser får det senare i våra liv? Johanna Thydell visar på hur stor skillnad det är i tänket när man är elva och när man är nästan vuxen. Hon gör det på ett sådant bra sätt också, när hon låter elvaåringen berätta i jag-form medan sextonåringen talar i tredjeperson. Läsaren får vara nära det yngre barnet och den smärta det innebär att älska en förälder så oerhört mycket och inte kunna låta bli att göra det, trots att han sviker.

Det typiska "mamma-sträng" och "pappa-bus" finns med i den här berättelsen och samtidigt som Puck kämpar med känslorna att konfrontera sin pappa blir det också en uppgörelse med mamman; hon som alltid funnits där men som kanske också har svikit. När pappan kanske valde den enkla vägen var mamman den som stannade kvar och som på gott och ont försökt bespara sin dotter alla hemska omständigheter.

"Lämna mig inte" blir Pucks mantra som hon mässar inom sig i alla sina nära relationer; varje gång hon tänker att bästa, närmaste Emmanuel kommer att genomskåda vilket aspucko hon är; när coola Micke inte låter henne känna sig trygg i den kärlek hon känner för honom; när upprivna mamman måste gå ut för att tänka.

Det fattas en tärning är en bra bild för hur Pucks situation ser ut. Det har fattats någonting sedan pappan lämnade dem, men det blir som när de spelar Yatzy hemma hos mormodern då det faktiskt fattas en tärning. Det går ändå.