
Fallet leder honom tillbaka till krigstiden och de fasor människor utsattes för och handlingar de mer eller mindre frivilligt utförde. Det blir ett tillfälle för Brunetti att själv få en djupare relation till sin svärfar och samtidigt få höra vad hans egen far varit med om och varför han blev så förändrad av sina upplevelser.
Som vanligt är det samtalen mellan Brunetti och hustrun Paola som är mest intresanta, där politiken, korrumptionen, universiteten och grannar avhandlas och därigenom speglar ett nutida Venedig. Maten som lagas beskrivs i detalj och man kan nästan känna lukten av kapris och oliver, kaninkok och bruchetta.
Upplösningen av fallet går rätt lugnt till och har med både sex och pengar att göra. Det blir en hederssak för Brunetti att den oskuldsfulla Claudia Leonardos minne förblir obefläckat och en gammal fiende blir tillplattad på köpet. Jag har en skön känsla inombords när jag lägger igen pärmarna, eftersom det inte är alltid Donna Leons böcker får sluta i triumf. Annars blir det ofta korrumptionen som segrar. Så dock inte den här gången.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar