söndag 12 februari 2012

Nattönskningen, av Anne B. Ragde

Nattönskningen stod uppallad lite snyggt på biblioteket, så jag greppade den i förbifarten och hoppades på skön läsning. Det blev så där. Baksidestexten, som oftast mest förvillar har jag kommit på, lovade kärlek, musik och relationer. Jag är intresserad av alla tre komponenterna, men funderade vid sidan sjuttio om jag skulle lägga bort boken. Det handlade inte om kärlek, utan om att ha sex. Huvudpersonen Ingunn ligger med äldre karlar, yngre karlar, frånskilda karlar, knappt byxmyndiga karlar. Eller ligger och ligger. Hon knullar runt, som hon själv så träffande uttrycker det. Hon får också höra att hon beter sig som en karl med love and leave them-mentalitet, vilket innebär att hon ser till att dumpa innan hon blir dumpad och att affären avslutas om någon börjar tala om kärlek eller om de börjar bli loja.

Så träffar hon Tom och hans sjuåriga dotter en dag när hon är ute och panikmotionerar. Mötet med den här mannen gör henne livrädd, just för att hon förstår att det kommer att handla om någonting annat med honom. Tom backar och låter henne andas och fundera, samtidigt som han försöker förstå själv hur de har drabbat varandra. Där och då, mitt i livet, försöker de ändå mötas, vilket skildras fint.

Men jag vet inte. Visst handlar det om ensamhet och tvåsamhet och ledsamhet och jämlikhet, men jag har så förtvivlat svårt att känna någonting alls för det här.

Inga kommentarer:

Här händer inte mycket vill jag lova...

Det här med bloggande... Jag fattade inte vad det var, när det begav sig. Jag skyller på amningshjärna (inte för att jag hade någon, för hjä...