Borta bäst - Sara Kadefors

När läsaren möter Sylvia beskrivs hon som en vacker medelålders kvinna som klär sig snyggt och alltid ser till att föra sig på bästa sätt. En bild av henne som rationell och driven målas upp och därför blir det lite av en överraskning när det går upp för mig att hon bor i sin bil i en dunge nära Ikea.

Sylvia börjar varje morgon med att gå in på det stora varuhuset för att dricka kaffet som serveras gratis en halvtimme innan affären öppnar för att sedan besöka de nystädade toaletterna. Hon fördriver många timmar på Ikea och får tiden att gå genom att prata med andra kunder om påhittade element i hennes liv. Hon bevakar lunchbrickorna i serveringen för att kunna äta mat som andra gäster lämnar kvar. Bäst av allt är att hon sedan kan leta sig till den fulaste sängen, en i furu, på sängavdelningen för att ta sig en lur. Det obekväma bilsätet tar ut sin rätt på en rygg som är känslig.

Sylvia har gjort någonting hemskt, någonting hon inte tror sig kunna få förlåtelse för, och det är detta som snurrar runt i hennes tankar när man får följa hennes berättelse. Det blir en typ av mysterium att få ledtrådar till medan hon hamnar i olika situationer som en kvinna i hennes ställning verkligen inte brukar möta. Hon stjäl kläder och fotvårdsprodukter, flyttar in hos missbrukaren Lisbeth och undviker sitt gamla liv så enträget hon bara kan.

Till slut kommer det förflutna i kapp henne och hon blir tvungen att ta ansvar för det hon gjort och inse att hon inte kan fly längre. Hennes liv som framgångsrik yrkesmänniska och förortslivet med trädgårdspåtande grannar får det att krypa i kroppen på henne och man börjar ana vad "borta bäst" har med Sylvia att göra. Det är en igenkänning som i alla fall jag får, men som inte är så välkommen. Detta är bokens behållning och jag tyckte mycket om den, inte minst för de många humoristiska inläggen. När exmaken Paul blir upprörd tar han en lättöl till tröst. Det är roligt.

Mindre bra är faktiskt annars just personporträtten. Jag tycker att de flesta karaktärerna blir tvådimensionella och till och med Sylvia förblir hård och kall. Jag tänker flera gånger under läsningens gång att kvinnan måste ha drabbats av en personlighetsstörning eller någonting ännu värre, kanske en psykos, eftersom hon är så kall och känslolös. Människorna i hennes omgivning blir schabloner som hastigt dyker upp och presenteras för att sedan sättas i en trädgårdsstol och glömmas bort.

Trots att det här är en nutidsskildring av en egentligen ganska hälsosam reaktion på vårt konsumtionssamhälle och upptrampade hjulspår får den ändå ett slut som ser ganska ljust ut. Det förvånar mig. Jag trodde att det skulle sluta svenskt och eländigt, gråvardagsrealistiskt och utan hopp om liv, men tack och lov blev det inte så. Borta bäst är en läsvärd roman skriven av Sara Kadefors. Omslagsbilden lånad från förlaget.