Slumdog millionaire - Vikas Swarup

Ram Mohammad Thomas är en indisk kille lika ovanlig som sitt namn. Hans livshistoria rullas upp när han redogör för en advokat hur det kommer sig att han kunnat svara rätt på alla frågor i ett frågeprogram där han vunnit en miljard rupier.

Namnet har han fått av en katolsk präst som inte vet vilken religion barnet tillhör - alltså får han ett namn för varje religion, vilket ska visa sig innebära att Ram klarar sig ur många knipor. Ram har också fått ett lyckomynt av en spåman som förutsagt hur hans liv ska bli och myntet ska också det rädda honom ur många situationer.

Romanen inleds med att Ram har blivit arresterad för att ha fuskat sig till högsta vinsten i frågeprogrammet och varje kapitel är ett samtal mellan Ram och advokaten där en historia som förklarar hur han kan veta rätt svar presenteras. För hur kan han, ett indiskt gatubarn oönskad av alla, kunna vinna högsta vinsten. Det är ett rätt roligt upplägg och jag sitter lite på helspänn och undrar vilken fråga som döljer sig i berättelsen. Ram är guide på Taj Mahal, tjänare hos kända skådespelare, dödar i självförsvar, upptäcker hur vuxna utnyttjar barn och blir själv kär i en prostituerad kvinna som han senare ska försöka köpa fri.

Den mest intressanta frågan är: vad innebär det om det visar sig att den tävlande, som precis vunnit högsta vinsten, faktiskt inte är där för att vinna pengarna? Det är den frågan som lite grann räddar den här boken. Det blir lite oväntat en knorr som gör att jag nickar gillande och avslutar läsningen med en bättre känsla för boken.

Annars är det lite platt. Som underhållning är det helt okej, men det är ytligt berättat. Hans hjärta bultar hårt, han är rädd, förälskad, överrumplad och han är arg, men det är som om det inte går ut ur boken. Jag tror att filmen i det här fallet kan vara bättre än boken och jag ska ta och undersöka den saken så fort som möjligt.

Blunddockan - Jeffery Deaver

Kathryn Dance är expert på kroppspråk och en duktig förhörsledare som introducerades i en av böckerna om Lincoln Rhyme. Nu får hon en hel kriminalroman till sitt förfogande när en psykopat rymmer från ett fängelse och börjar sprida ondska och förödelse omkring sig.

Det är spännande ibland, men rätt ointressant. Det är en kriminalroman skriven av en man om en kvinna och det är ett oerhört manligt sätt att skriva. Hela upplägget är som i Lincoln Rhyme-böckerna, där huvudpersonen är en superhjälte i tjänst att befria världen från olika faror. Sedan är det föreläsningar där emellan av sådant författaren tagit reda på om det ämne han behandlar; i det här fallet kroppspråk. Sedan upprepas samma mönster som i de tidigare nämnda böckerna - det kommer oväntade vändningar, inte bara en och två gånger, utan fyra. Till slut vill jag bara att eländet ska vara över så att jag inte behöver slösa mer tid på den här boken.

Det är som en actionrulle med Bruce Willis i huvudrollen. Den kan ha sina poänger men är för det mesta ensidig, lättglömd och överskattad. Därmed tror jag mig ha producerat årets sågning...

Vila på gröna ängar - Anne B Ragde

Den sista romanen i trilogin om livet på gården Neshov. Torunn är mer splittrad än någonsin där hon slits mellan att trivas med arbetet i grisstallet och det ansvar som vilar på hennes axlar. Förutom det ekonomiska underläget hon befinner sig i bär hon på skuldkänslor för att hennes far tog livet av sig, eftersom hon tror att han gjorde det för att hon inte kunde ge ett klart besked huruvida hon kunde tänka sig ta över gården eller inte.

Farbrodern Erlend har storslagna planer på att bygga ett omtalat sommarboende på Neshov i silon och trotsa myrsyra och grislukt. Samtidigt väntar han och partnern Krumme barn med ett lesbiskt par som var och en är havande. Den ena väntar dessutom tvillingar, så familjen växer lavinartat och Erlend går in i projektet med liv och lust som vanligt.

Margido gör sitt bästa, materiellt, för att stötta de inneboende på Neshov, men aktar sig för att investera någonting emotionellt. Han har sin gudstro och sitt arbete som begravningsentreprenör som upptar hela hans vardag.

Mitt i all denna rörelse sitter gamlingen, den person som alltid kallats far av bröderna men som in själva verket är deras halvbror och slitningarna mellan det gamla och det moderna är en ständig kamp, samtidigt som han skäms över sin gammalhet och oduglighet. Att varje dag vara en last för någon annan.

Vila på gröna ängar är bitvis rolig, men inte lika ljus som de andra böckerna. Här är sorgen, skammen och skulden ständigt närvarande och det är lite spretigt mot slutet när allt ska knytas ihop. Ändå känns det som ett avslut som inte är ett slut, för många dörrar lämnas öppna och det finns ett visst utrymme för läsaren att tänka sig en lyckligare utgång. Men det är behagligt och norskt och alldeles, alldeles vanligt.

Tusen gånger starkare - Christina Herrström

Signe är femton år och går i nian. Hon är den tysta typen som har alla rätt på alla prov och som ingen ser eller lägger märke till. Inte lärarna heller. Grabbarna äger ordet och tiden i klassen medan tjejerna är de som får foga sig och nöja sig med att ta det som blir över. Tills Saga börjar i klassen.

Ingenting blir sig likt när Saga börjar kräva att flickorna ska få samma behandling som pojkarna, att de ska få samma taltid, samma möjlighet att svara på frågorna, inte vara dem som blir ombedda att stanna kvar efter bildlektionen för att städa undan efter grabbarna som bara stormar iväg. Saga kallas för stark när hon i själva verket bara är jämlik.

Skolan får sig en ordentlig känga i den här romanen. Här talas det om lärare som har lärt sig rabbla vissa fraser så att det ska låta som om värdegrunder och genusfrågor är någonting man engagerar sig i, men Signe upptäcker snart att det bara är tomt prat och hon lägger också märke till att det inte bara är i skolan pojkar och flickor behandlas olika. När man spelar brännboll, när man grälar hemma och inte minst hur mamma och pappa har olika roller, då blir det som en väckarklocka för Signe.

Tusen gånger starkare är en titel som passar in först och främst på Saga, som kommer till en skola som inte är redo att ta emot en elev som hon. Hon driver ändå igenom sina tankar och låter sig inte tystas. Konflikten löses ändå när Saga och hennes pappa ska resa till Afrika och hjälpa till med bygget av ett nytt barnhem. När Saga reser har dock Signe genomgått en stor förändring och även hon är nu Tusen gånger starkare. Hon har knappt pratat med Saga under hela terminen de gått i samma klass, men hon har ändå förändrats och utvecklats och det har Saga lagt märke till.

Det här är en utvecklingsroman som dessutom belyser det klimatproblem många klasser stångas med. Detta är överdrivet och övertydligt och Saga är som en liten superhjälte vars övernaturliga krafter är hennes verbala förmågor och den mentala styrka hon visar upp när hon blir ansatt från alla håll. Men ändå är det bra och det finns mycket att diskutera.

Till dess din vrede upphör - Åsa Larsson

Det har hänt någonting med Åsa Larssons sätt att skriva och jag hoppas att hon fortsätter på det inslagna spåret. Jag var inte alls förtjust i de två efterföljande böckerna efter Solstorm och öppnade med skepsis Till dess din vrede upphör. Sedan sögs jag in i historien om Wilma och Simon som vinterdyker på ett flygplansvrak och dör en våldsam död när någon på ovansidan isen ser till att de inte kan komma upp igen.

Språket är fantastiskt, med klara markörer av Kiruna och den kultur och mentalitet som råder där. Det är korthugget, ilsket och varmt både i repliker och i agerande mellan de personer man känner till från tidigare böcker. Rebecka Martinsson känner av Wilmas ande och får besök av henne när hon sover. Wilma kan också sitta i en vattendroppe i ett träd och följa en av sina mördare eller följa med en korp som kretsar över det lilla samhället hon bodde i. Det finns alltid övernaturliga inslag i Åsa Larssons berättelser, men här känns de helt i sin rätta kontext.

Förutom poliserna Anna-Maria och Sven-Erik (som är osams sedan slutet av förra romanen) får man följa Hjalmar, en av de människor som bär skulden för att Wilma och Simon dött, och det blir någonting så ovanligt som att man känner sympati för den storvuxne och brutale mördaren. Hjalmar är förevigt märkt av en händelse som utspelade sig i skogarna kring det lilla samhället Vittangijärvi där han som nioåring lämnade sin bror Tore i skogen när denne inte ville följa med. Tore är en obehaglig och känslokall människa och kan hunsa sin bror och mana honom till vad han vill efter den händelsen. Hjalmar är ett matematiskt geni och hade kunnat skapa sig ett annat liv, men istället blir han kvar i en destruktiv familj som till slut går för långt.

Jag fick en känsla av "äntligen" när jag kom till slutet av den här kriminalromanen, där jag hela tiden lurats att tro att det är den patriarkale fadern Isak som spelat tyskarna i händerna och varit deras hemlige informatör under Andra Världskriget. Åsa Larsson berättar kortfattat och intressant om den aktivitet som försiggick här uppe i norr under den tiden och hur den allmänna uppfattningen var innan krigslyckan för tyskarna vände. Sedan gör hon en av karaktärerna till informatör under kodnamnet "Räven" och det är inte Isak, utan hans fru Kerttu. På finska betyder kettu just räv, vilket ger en bra överraskningseffekt i alla fall för mig.

Berättargreppet att låta Wilma sväva som en sorts existens trots att hon är död stör mig inte alls. Det passar bra in på uppfattningen om det andliga i naturen som inte alls är ovanligt i den samiska mytologin, men jag vet att många har svårt för att ta sådant på allvar. Men kan man förlika sig med tanken på de döda som ändå närvarande är det här en riktigt underhållande bok.

En sorts kärlek - Ray Kluun

En sorts kärlek är en passande titel på den roman jag nyss lagt åt sidan. Det är en sorts kärlek huvudpersonen Sten känner för sin fru Carmen som insjuknar i en form av cancer som det inte finns stort hopp att besegra. Det är också en sorts kärlek han känner för sin älskarinna Rose, som är en av de många kvinnor han söker sig till under sin frus nedbrytande sjukdom. En annan sorts kärlek är den älskarinnan känner för Sten, eftersom hon troget väntar, trots att han bara kan komma till henne stulna stunder och ibland avbokar möten via SMS bara minuter innan. En helt annan sorts kärlek är den Carmen känner för sin man som gör att hon är villig att förlåta, trots att hon vet att han är otrogen och lever ett vidlyftigt liv.

En sorts kärlek är en typ av självbiografi som beskriver dessa människors liv, Stens framför allt, och deras våndor inför Carmens förestående död. Det är mycket liberala inslag i boken, med allt från inställningen till droger, sex och dödshjälp. Själva boken är inte så intressant tycker jag, men jag blev oerhört berörd av att Sten och Carmen lägger sina tidigare liv åt sidan för att fylla Carmens sista tid i livet med ren och skär livskvalitet. De reser tillsammans, umgås med sina vänner och förbereder den gemensamma dottern inför den död som är oundviklig. Carmen skriver ner hälsningar till sitt barn och spelar in videosnuttar för att dottern en dag ska kunna se henne, komma ihåg henne och få en levande bild av sin mamma.

Det är en underlig känsla att ha gråtit så åt skildringen av några människors liv och ändå inte tycka att boken är speciellt bra. Många pressröster talar om att den här boken är fantastisk, men det måste jag ha missat. Jag tilltalades inte alls av den, men berördes alltså desto mer.

Dödergök - Katarina Wennstam

Ett dödsfall ser ut att vara självmord, men är i själva verket mord och ett annat dödsfall ser ut att vara mord, men är ett planerat självmord. Berättelserna fungerar som referenser till varandra där förutfattade meningar både styr och ställer till utredningarna som utförs av poliser och åklagare.

Det ena dödsfallet ter sig vara självmord, men visar sig snart ha sin botten i hederskulturen och en hel invandrarfamilj ställs inför rätta för mord. Det andra dödsfallet är flera år gammalt och ser ut som mord, men visar sig vara självmord. Den misshandlade hustrun till en polis väljer att lämna sin man på det mest slutgiltiga sätt: genom att iscensätta sin egen död och ge honom skulden för den.

Maria flyttar in med sin familj i ett hus som de fått till ett riktigt vrakpris och efter en kort tid i det nya boendet upptäcker hon att hon bor i huset där polishustrun blev skjuten till döds. För att fly sin vardag som arbetslös journalist och mitt i ett förhållande där både hon och sambon går i tankarna att förhållandet antingen ska satsas på eller lämnas, bestämmer hon sig för att gå till botten med historien om den döda kvinnan. Polismannen är oskyldigt dömd för mord, men på alla moraliska sätt skyldig till hennes död.

En bekant karaktär från författarinnans tidigare roman, Smuts, är Madeleine Edwards, som i egenskap av åklagare driver åtalet mot de anklagade invandrarna. Hon kämpar med livet som ensamstående mamma som alltid jobbar över och försummar den truliga tonårsdottern. Samtidigt uppvaktas hon av medarbetaren Hjörne vid stockholmspolisen, som i sin tur har varit aktuell i fallet med den ihjälskjutna polishustrun.

Det är väl fel ordval att säga att det är populärt att lyfta fram drabbade kvinnor och kanske framför allt mäns våld mot kvinnor men den här romanen är ett bra underlag för att diskutera dessa frågor ytterligare några varv.